Joel Alme sjunger om dem som flyr
Han är hockeytalangen som valde musiken. Nu släpper Joel Alme sin fjärde skiva; en samling personliga låtar om ungdomsåren och uppväxten med en frånvarande pappa. – Skivans titel Flyktligan syftar just på föräldrar som lämnar sina familjer, säger han.
Skriven av Henrik Ekberg 2015-02-01 | Porträtt
Vi möts på ett fik på centralen i Stockholm där han bor sedan 2008.
Joel Alme är sprungen ur den göteborgska indiescenen som på 90-talet förgyllde det svenska musiklivet med grupper som Broder Daniel och Bad Cash Quartet. Inför släppet av sin första skiva, A master of ceremonies, som han skapade på Orust tillsammans med demonproducenten Björn Olsson, var han en de mest hypade artisterna i landet. Joel Alme läppjar på sin latte och förklarar att det fortfarande är många som rankar den första plattan som nummer ett.
– Men det är heller inte så konstigt. Det är så mycket man vill säga på den första skivan och så mycket man kan välja att berätta om. Det blir ju mindre att plocka av sen …
Den nya skivan Flyktligan handlar om hans uppväxt med mamman och systern i Göteborg. Ordet flyktligan är för honom symboliskt för de föräldrar som inte tar sitt ansvar utan ger sig av. Det beteendet är något som har varit återkommande i hans släkt. Joels pappa lämnade tidigt familjen, liksom Joels farfar lämnade sin. Även på mammans sida har det inte varit ovanligt att ta sitt pick och pack och dra.
– Nu när jag själv är pappa och har familj börjar man fundera på om man ärver beteenden från sina föräldrar. Jag lägger inte alls någon skuld på min pappa, men jag vill förstå beteendet. Men jag tror egentligen att det handlar om att umgås med sina barn så mycket som möjligt. Då får man en nära relation med dem och då tror jag inte att man kan ge sig av.
Flyktligan är Joel Almes första svenskspråkiga skiva. En skiva som hade varit omöjlig att göra på engelska.
– Texterna är fulla med händelser, gator och platser i Göteborg, det hade låtit dumt på engelska, tror jag. Sen vet jag inte vad fansen säger. Men med IFK-låten så har jag ändå öppnat dörren in till det rummet.
IFK-låten är Snart skiner Poseidon som Joel Alme har skrivit och som spelas på Gamla Ullevi när IFK Göteborg äntrar planen på hemmamatcherna. Men det är inte enda kopplingen som han har till idrotten. När han var sex år tog hans mamma med honom till Frölunda hockeyskola. Vild och fysisk som han var som barn hade han lätt för idrott. Han blev kvar i Frölunda i elva år. När han slutade med hockeyn i Frölundas juniorlag lämnade han över målvaktsskydden till en viss Henrik Lundqvist.
– Jag har märkt att de idrottare som det går riktigt bra för har bra psyken och kommer från trygga förhållanden. Jag var nog lite nervig och eftersom jag var målvakt tog jag på mig för stor del av ansvaret. Jag pallade inte riktigt det där. Därför höll jag också på med en massa andra sporter bredvid där jag inte behövde ta något ansvar, som fotboll och innebandy.
Även om ungdomen var full av sport, så har musiken alltid funnits där. Både i hemmet under uppväxten och sedan även i gymnasiet där klasskompisarna bland annat var medlemmarna i Bad Cash Quartet. Så har Joel Alme också spelat bas i Hästpojken där kompisen Martin Elisson sjunger. Martin Elisson som också sjöng i Bad Cash Quartet och som även ingår i Joel Almes band som i vår kommer att turnera runt om i Sverige, med start på Stora Teatern i Göteborg den första april.
Men när kompisarna lyssnade på Nirvana och The Smiths så lyssnade Joel Alme på Van Morrisson och Bob Dylan. Därav den lite mer souliga stämma än vad man kanske förknippar med indiesoundet från Göteborg.
– Mina idoler kommer främst från Amerika medan många andra i Göteborg på den tiden lyssnade på pop från England. Samtidigt var det nog en motreaktion från min sida. Jag ville inte tillhöra det där gänget som lyssnade på The Smiths. Det kändes nästan som en sekt.
"Jag ville inte tillhöra det där gänget som lyssnade på The Smiths."
Intresset för Joel Alme har även nått USA. Under det gångna året har flera av Almes äldre låtar hörts i den amerikanska indiefilmen Happy Christmas, som premiärvisades på Sundance filmfestival och nominerades till ett av jurypriserna. Bland skådespelarna kan nämnas Lena Dunham och Anna Kendrick. Regissören Joe Swanberg ska ha sagt i en intervju att If you got somebody waiting (från Waiting for the Bells) är den bästa låten han har hört och att inget sen Dylan har låtit så bra som Almes musik.
– Det är oerhört kul att höra, sen vet jag inte riktigt på vilket sätt min musik liknar Dylans. Kanske är det den amerikanska låtskrivartraditionen som lyser igenom. Jag har haft lite kontakt med regissören om framtida samarbete, vilket är roligt och det öppnar ju också upp för en karriär där.
Joel Alme är sprungen ur den göteborgska indiescenen som på 90-talet förgyllde det svenska musiklivet med grupper som Broder Daniel och Bad Cash Quartet. Inför släppet av sin första skiva, A master of ceremonies, som han skapade på Orust tillsammans med demonproducenten Björn Olsson, var han en de mest hypade artisterna i landet. Joel Alme läppjar på sin latte och förklarar att det fortfarande är många som rankar den första plattan som nummer ett.
– Men det är heller inte så konstigt. Det är så mycket man vill säga på den första skivan och så mycket man kan välja att berätta om. Det blir ju mindre att plocka av sen …
Ger sig av
Den nya skivan Flyktligan handlar om hans uppväxt med mamman och systern i Göteborg. Ordet flyktligan är för honom symboliskt för de föräldrar som inte tar sitt ansvar utan ger sig av. Det beteendet är något som har varit återkommande i hans släkt. Joels pappa lämnade tidigt familjen, liksom Joels farfar lämnade sin. Även på mammans sida har det inte varit ovanligt att ta sitt pick och pack och dra.
– Nu när jag själv är pappa och har familj börjar man fundera på om man ärver beteenden från sina föräldrar. Jag lägger inte alls någon skuld på min pappa, men jag vill förstå beteendet. Men jag tror egentligen att det handlar om att umgås med sina barn så mycket som möjligt. Då får man en nära relation med dem och då tror jag inte att man kan ge sig av.
Första skivan på svenska
Flyktligan är Joel Almes första svenskspråkiga skiva. En skiva som hade varit omöjlig att göra på engelska.
– Texterna är fulla med händelser, gator och platser i Göteborg, det hade låtit dumt på engelska, tror jag. Sen vet jag inte vad fansen säger. Men med IFK-låten så har jag ändå öppnat dörren in till det rummet.
IFK-låten är Snart skiner Poseidon som Joel Alme har skrivit och som spelas på Gamla Ullevi när IFK Göteborg äntrar planen på hemmamatcherna. Men det är inte enda kopplingen som han har till idrotten. När han var sex år tog hans mamma med honom till Frölunda hockeyskola. Vild och fysisk som han var som barn hade han lätt för idrott. Han blev kvar i Frölunda i elva år. När han slutade med hockeyn i Frölundas juniorlag lämnade han över målvaktsskydden till en viss Henrik Lundqvist.
– Jag har märkt att de idrottare som det går riktigt bra för har bra psyken och kommer från trygga förhållanden. Jag var nog lite nervig och eftersom jag var målvakt tog jag på mig för stor del av ansvaret. Jag pallade inte riktigt det där. Därför höll jag också på med en massa andra sporter bredvid där jag inte behövde ta något ansvar, som fotboll och innebandy.
Även om ungdomen var full av sport, så har musiken alltid funnits där. Både i hemmet under uppväxten och sedan även i gymnasiet där klasskompisarna bland annat var medlemmarna i Bad Cash Quartet. Så har Joel Alme också spelat bas i Hästpojken där kompisen Martin Elisson sjunger. Martin Elisson som också sjöng i Bad Cash Quartet och som även ingår i Joel Almes band som i vår kommer att turnera runt om i Sverige, med start på Stora Teatern i Göteborg den första april.
Men när kompisarna lyssnade på Nirvana och The Smiths så lyssnade Joel Alme på Van Morrisson och Bob Dylan. Därav den lite mer souliga stämma än vad man kanske förknippar med indiesoundet från Göteborg.
– Mina idoler kommer främst från Amerika medan många andra i Göteborg på den tiden lyssnade på pop från England. Samtidigt var det nog en motreaktion från min sida. Jag ville inte tillhöra det där gänget som lyssnade på The Smiths. Det kändes nästan som en sekt.
"Jag ville inte tillhöra det där gänget som lyssnade på The Smiths."
Komplimang från regissören
Intresset för Joel Alme har även nått USA. Under det gångna året har flera av Almes äldre låtar hörts i den amerikanska indiefilmen Happy Christmas, som premiärvisades på Sundance filmfestival och nominerades till ett av jurypriserna. Bland skådespelarna kan nämnas Lena Dunham och Anna Kendrick. Regissören Joe Swanberg ska ha sagt i en intervju att If you got somebody waiting (från Waiting for the Bells) är den bästa låten han har hört och att inget sen Dylan har låtit så bra som Almes musik.
– Det är oerhört kul att höra, sen vet jag inte riktigt på vilket sätt min musik liknar Dylans. Kanske är det den amerikanska låtskrivartraditionen som lyser igenom. Jag har haft lite kontakt med regissören om framtida samarbete, vilket är roligt och det öppnar ju också upp för en karriär där.
Prenumerera på Lokalnytts nyhetsbrev
Lokalnytts nyhetsbrev skickas ut en gång per vecka och innehåller artiklar inom kontor, arbetsliv, fastigheter och evenemang.
Prenumerationen är helt gratis och ni kan avbryta den när som helst.
