Tweeta

Skrivmaskiner istället för ordbehandlingsprogram

Frågar du någon under fyrtio idag vad det innebär att "X:a" en text har de förmodligen ingen aning om vad du pratar om. På de mekaniska skrivmaskinernas tid kunde ofta små skrivfel rättas till med hjälp av Tipp-Ex, men var det en hel mening som hade blivit fel var det vanligt att backa tillbaka skrivmaskinen och trycka på X-tangenten flera gånger för att på det sättet stryka över den gamla texten. Om ett dokument skrivet på skrivmaskin hade för många fula korrigeringar så var det bara att sätta i ett nytt papper i maskinen och skriva om allt från början.

När de elektriska skrivmaskinerna kom fanns möjligheten att sudda ut de senaste tecknen som hade skrivits. En del senare modeller hade också en liten LCD-skärm där man först kunde se ett par rader av texten man hade skrivit och sedan trycka på en knapp så att skrivmaskinen skrev denna text på pappret. Att kunna radera eller flytta hela stycken text som går att göra i ett ordbehandlingsprogram idag var dock oftast inte möjligt.

De första ordbehandlingsmaskinerna började på allvar komma på åttiotalet. Det var i regel datorer som byggts och programmerats enbart för att skriva texter. Att använda dem för några andra ändamål var oftast inte möjligt utan de gick endast att skriva dokument på.

De första funktionerna för att kontrollera stavning i dokument introducerades också och var väldigt långsamma och primitiva jämfört med dagens datorer. Att kontrollera ett kort textdokument kunde ta ett par minuter och stavningskontrollen informerade bara om att ett ord var felstavat, men inte hur den korrekta stavelsen var. Visste du inte själv hur ordet skulle stavas var du tvungen att kolla upp det i en ordbok.

Men även om de första datorerna och ordbehandlarna som kom på 80-talet var primitiva var de ändå betydligt effektivare än de befintliga alternativen. Använde du skrivmaskin och ville ha två exemplar av ett dokument var du tvungen att sätta i två papper i maskinen med ett karbonpapper mellan och trycka riktigt hårt på tangenterna för att texten skulle synas på det bakre pappret. Behövde du ännu fler exemplar och inte kontoret inte hade tillgång till dåtidens dyra och komplicerade kopieringsmaskiner var du tvungen att låta ett specialiserat företag hantera kopieringen.

Datorerna blev snabbt bättre och klarade av att utföra fler uppgifter än enbart ordbehandling. Mot slutet av 90-talet hade många av skrivmaskinerna försvunnit förutom för vissa väldigt specifika ändamål som att fylla i pappersblanketter. Idag är det väldigt ovanligt att se en skrivmaskin i verkligheten även fast det fortfarande finns en del entusiaster som använder och samlar på dem, exempelvis skådespelaren Tom Hanks som har en samling på mer än 100 skrivmaskiner.

På julafton när Kalle Ankas husvagnssemester visas finns en klassisk scen när karaktärerna äter majskolvar till ljudet av knattrande skrivmaskiner, med det typiska plingande ljudet när de kommer till slutet och börjar om på nästa rad. Dock är det inte särskilt många av barnen som ser scenen idag som förstår själva referensen till skrivmaskinerna.

Griffeltavlor istället för Excel

När Apple lanserade vad som kan anses som en av de tidigaste persondatorerna, Apple II, 1977 gick försäljningen till en början ganska bra men mångdubblades när det första programmet för att skapa kalkylark, Visicalc, lanserades 1979.

Före det digitala kalkylarket brukade storföretag använda stora griffeltavlor för att räkna på potentiella intäkter och utgifter. Var det omfattande beräkningar så kunde griffeltavlorna täcka flera rum och ändrades en siffra någonstans så behövde också alla andra berörda siffror ändras för hand.

Visicalc och det digitala kalkylarket blev ett eftertraktat affärsverktyg inom främst finans- och affärsvärlden och tros vara huvudskälet att IBM valde att introducera sin egen persondator 1981. Visicalc finns idag inte kvar utan har ersatts av den dominerande branschstandarden Microsoft Excel.

Rörpost istället för e-post

Hur kommunicerade de anställda på stora företag med varandra innan e-posten gjorde sitt intåg? En del större företag och myndigheter hade och har fortfarande ett slutet rörsystem där det med hjälp av tryckluft skapas ett över- eller undertryck. På detta sättet kan en tub placeras i röret och transporteras till önskad rörpoststation.

Rörpost används fortfarande idag och har fördelen över e-post att det går att transportera fysiska objekt, till exempel material, blodprov, paket eller kontanter. På sjukhus är rörpost fortfarande vanligt förekommande för att snabbt skicka prover och provsvar. På större varuhus används det för att skicka pengar till säker förvaring.

E-post i sin tidigaste form lanserades på stordatorerna på 60-talet och kunde i regel bara skickas mellan användare inom samma datornätverk. Det dröjde ända fram till 90-talet innan e-postmeddelandet hade hunnit öka ordentligt i popularitet bland företag och privatpersoner.

Det första e-brevet som skickades mellan regeringschefer sändes 4 februari 1994, då Carl Bildt som statsminister skickade ett meddelande till president Bill Clinton. Smileyfiguren, ":-)", som är så vanlig i e-postmeddelanden idag sägs ha använts första gången 1982.

Filofax istället för digital kalender

Idag hjälper ofta mobilen oss anteckna viktiga möten och telefonnummer, och kan dessutom påminna oss om dem. Före mobiltelefonen och de populära handdatorerna från Palm användes istället filofaxer för att skriva ner datum och tider för viktiga möten, telefonnummer och andra anteckningar.

Filofaxen är en ringbunden planeringskalender som lanserades 1921 och hade sin storhetstid under 80-talet innan den ersattes av digitala alternativ. Även om de är betydligt ovanligare idag så går det fortfarande att köpa filofaxer hos de flesta välsorterade bokhandlare. Ordet filofax kommer från en förkortning av det engelska uttrycket "file of facts".

Personsökare istället för mobiltelefon

I sin barndom var personsökare inte alls de små svarta lådorna som de flesta som ens känner till ordet är bekanta med. Personsökare var istället signallampor som användes i kontorsfastigheter, fabriker eller offentliga lokaler. I rum eller korridorer satt rader med lampor som kunde tändas i olika kombinationer och på det sättet "söka" efter en person. När personen som "sökningen" avsåg blev medveten om denna fick de leta upp en telefon och ringa upp för att få sitt meddelande.

Personsökare i den utformning som de flesta är bekanta med är en oftast svart låda med nummerdisplay, liten nog för att kunna hållas i handen. Personsökarna var populära på 80- och 90-talet och kom senare att ersättas av GSM-telefoner och SMS.

En fördel personsökare fortfarande har över mobiltelefoner idag är att de drar betydligt mindre ström och batterierna därmed räcker längre.

Även om användandet av personsökare bland privatperson idag är väldigt ovanligt är de fortfarande populära bland polis, militär, räddningstjänst, ambulanspersonal med flera på grund av hög tillförlitlighet och robusthet.


Källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Visicalc

https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6rpost

https://sv.wikipedia.org/wiki/Filofax

https://sv.wikipedia.org/wiki/Persons%C3%B6kare

https://sv.wikipedia.org/wiki/E-post

Tweeta