Tweeta

Jessica Frej, 27, befinner sig på Gotland när Lokal­nytt når henne. Där lagar hon mat samtidigt som en fotograf springer runt och tar bilder på henne för tidningen Amelia. Sedan augusti är hon tidningens nya matprofil med fem sidor i varje nummer samt en blogg på amelia.se. Det är augusti och sommar­värme. Men maten hon lagar hör julen till.

– Det blir lite konstigt det här, men det är ju så när man jobbar på tidning att man ligger lite före. För­delen är att man inte har hunnit tröttna på julen, skrattar hon.

Färgstark personlighet

Jessica Frej blev känd för allmänheten när hon deltog i den första upplagan av Sveriges Mästerkock 2011. Trots att hon inte vann tävlingen så blev hon uppmärksammad för sin färgstarka personlighet och förstås sin matlagning. Detta innebar att hon fick förnyat förtroende på kanalen i matlagningsprogrammet Mitt kök. Sedan dess har hon jobbat heltid med sin passion.

– Jag jobbade på ett bemanningsföretag som personal­coach innan jag kom med i Sveriges Mästerkock. Jag hade jobbat lite grann på restauranger och kaféer tidigare, men mer som servitris, inte i själva köket. Men jag har alltid lagat mat hemma och jag kan inte förstå dem som inte tycker det är ­roligt, säger Jessica Frej som växte upp i Saltsjöbo i Nacka, utanför Stockholm.

Kräsen som barn

Ändå var hon lite kräsen som barn och åt inte vad som helst. Samtidigt var det kanske det som gjorde att hon gärna tillbringade tid på en pall framför spisen, funderar hon.

– För att få det jag ville ha så var det bäst att laga det själv. Jag läste även kokböcker tidigt och då fick jag reda på hur föräldrarna kunde göra för att få barnen att äta sådant som de inte gillade eller ville, och det ­råkade man ju inte ut för om man lagade maten själv.

Förutom att hon gillade att laga mat hemma som liten så hade hon även tidigt en dröm om att bli tv-kock.

– Redan när jag var fem–sex år ville jag bli tv-kock. Jag tror det handlade om att jag ville visa att det inte är så komplicerat som man tror att laga mat. Liten insats och maximal njutning har alltid varit det som gällt för mig, snabba okomplicerade rätter.

Vad tror du är förklaringen till alla dessa mat­lagningsprogram i tv?

– Jag tror många älskar mat, men kanske inte hinner laga själva, många jobbar så mycket i dag. Då väljer de att titta på någon annan som lagar mat i stället.

Men är inte tanken med matlagningsprogram att få fler att laga mat?

– Jo, det är det ju samtidigt, det är svårt det där.

Men drömmen om att stå framför kameror och laga mat grusades lite när hon var tolv år, då hon fick diagnosen celiaki, vilket betydde att hon tvingades hålla sig till en glutenfri diet.

– Jag var sjuk länge och vi visste inte vad det var först. När jag fick reda på det trodde jag inte att jag kunde bli tv-kock. Och det tog några år innan jag förstod att det finns mycket man kan äta ändå, det är ju i stort sett bara vete, råg och korn som man inte tål som glutenallergiker. Samtidigt var det skönt att det inte var någon värre sjukdom.

Paradoxalt nog skulle sjukdomen också mynna ut i något positivt. Jessica Frej har tillsammans med Maria Blohm gett ut fyra kokböcker om glutenfri mat och hon åker även runt och föreläser i ämnet.
"Jag älskar fest och att arrangera middagar"
– Det saknades böcker på marknaden om hur man bakar naturligt glutenfritt så vi fyllde en viktig lucka där, berättar hon.

I september kom ytterligare en bok från Jessica Frej – Fest på 30 minuter.

Vad är bakgrunden till den?

– Jag älskar fest och att arrangera middagar hemma. Det är det bästa jag vet, att umgås med kompisar och äta mat. Men det är så många som tror att det krävs så mycket för att bjuda hem folk på middag, men det gör det inte.

Vad är tricket då?

– Bjud in alla du vill ska komma, gör en panikstädning, lägg alla lösa prylar i en påse och be någon av gästerna att köpa med sig några vinflaskor. Släng ihop en ­enkel pasta och gör till exempel marängsviss till dessert. ­Gästerna kan hjälpa till att göra salladen, men det är viktigt att de ändå känner sig som gäster. Det är så många i dag som inte har tid och inte orkar vara ­sociala i dag, trots att det är så viktigt och att de verkligen behöver det. Det skulle jag säga är min stora ­mission; att göra så vi i Sverige blir mer sociala och umgås mer.

Tweeta