Tweeta

Vem hade väl kunnat ana att Markoolio, eller Marko Lehtosalo som han egentligen heter, skulle ställa upp i Melodifestivalen? Han som bara för några år sedan hånade den stora folkfesten ganska friskt tillsammans med Linda Bengtzing i skämtlåten "Värsta schlagern".

– Haha, ja, jag har ju sagt i alla år att jag inte vill vara med i melodifestivalen. Men det största skälet till att jag nu ställer upp, är att jag har en väldigt annorlunda och rolig låt som jag ska tävla med, en ballad som heter "Kärlekssång från mig". Och så kände jag för ett litet tag sedan att det är kul att göra det där oväntade. Så nu när jag har varit artist i tio år, är det väl dags att prova på den här cirkusen. Jag tycker att det ska bli skitroligt faktiskt.

Markoolio är konst

Markoolio är inte bara aktuell som joker i Melodifestivalen. Han har dessutom alldeles nyligen släppt ett nytt album som heter: "Jag är konst". Och skivan kan sägas vara lite av ett sammelsurium av hans tio år som artist.

– En av låtarna på skivan heter "Tack", där jag tackar mina fans för allt stöd under årens lopp. Det finns även en låt som heter "Längesen" som handlar om mig själv när jag var i 15-årsåldern, även om det naturligtvis är lite överdrivet och fiktivt på sina ställen. Sedan finns det en låt som heter Markoolio Anthem, som är en skämtsam hyllning till mig själv. I låten pratar jag till och med om mig själv i tredje person, vilket kan tyckas vara lite flummigt, haha. Men skivan innehåller en skön blandning av låtar i alla fall.

Du har väldigt mycket på gång nu, hur lyckas du vara så driftig?

– Egentligen är jag ganska lat faktiskt. Men jag motverkar latheten genom att se till att jag hela tiden har en massa saker som jag måste göra. Jag äger caféer och har en nattklubb på Gotland, mycket just för att hålla mig sysselsatt så att jag inte hamnar där i soffan och spelar tv-spel hela dagarna. Jag kan ha svårt att motivera mig själv att göra saker om jag inte måste, men när jag väl gör något så gör jag det fullt ut och då är jag inte lat.

Vad är det absolut bästa med att vara Markoolio?

– Det är nog alla möten med föräldrar och barn som jag träffar när jag är ute på skivsigneringar, spelningar eller ute och går på stan. Människor jag träffar har ofta glada minnen av mig, av en låt eller ett framträdande. Så det är alltid mycket positivt vilket är oerhört skönt.

Finns det några baksidor?

– Ja, vad kan det vara? Den enda baksidan som jag kan komma på just nu var tidigare när jag bodde på Söder, och jag kom på mig själv med att leva med rullgardinerna nere för jämnan. Jag blev paranoid över att någon kunde se in. Även om det inte var någon som gjorde det så fick jag liksom för mig det. Fast jag vill ändå inte säga att uppmärksamheten är en av baksidorna, eftersom det är den jag lever på, och det var den jag ville ha någonstans. Men det känns väldigt skönt nu när jag bor ute på landet och slipper ta hänsyn till någon. Vill jag gå runt naken så gör jag det.

Du firar tio år som artist, hur känns det?

– Det känns skitroligt, det är bara det att det har gått så himla fort, så det känns inte som tio år. Det känns kanske mer som fem år, men det är jäkligt kul att jag får fortsätta och att jag fortfarande gillar det jag gör. Så ja, jag kör väl på i tio år till då. Det som gör det extra kul är att jag förutom musiken får hålla på med en massa andra grejer såsom radio, teater och musikaler och sånt. Det har varit jätteroligt. Jag är jättetacksam över att få vara med om en sådan här resa, det är få förunnat under en livstid.

Om du inte var artist?

– Då hade jag kanske varit kock. Jag tycker om att laga mat, fast inte när det blir för stressigt. Men annars skulle jag nog ha gjort något inom tv, fast jag vet inte riktigt vad. Sedan är jag duktig på att klippa gräsmattor, jag kanske skulle bli parkarbetare, haha… Jag tycker faktiskt att det är skitkul att sitta och köra runt på åkgräsklipparen. Det känns som att man gör något på riktigt. Nu har jag skaffat en trimmer också, en sådan där som man måste ha glasögon för att dra igång och som kräver att man åker till macken och köper tvåtaktsbensin. Det känns lite manligt sådär, så det tycker jag är roligt, haha.

Jobbat med innan?

– Då jobbade jag på 7-eleven och jobbade även med ett tv-program på Nacka Lokal-TV. Innan dess gick jag Plåtslagarelinjen på gymnasiet i ett år och gjorde lumpen i Finland som kustjägare. Ja, sen hann jag inte göra så mycket mer. Jag var ju bara 23 bast när det brakade loss.

Vad gör på fritiden?

– Jag gillar att pyssla med huset, som att tömma stuprör och sådant. Jo, jag vet att det där är att samla på sig en massa vuxenpoäng, men jag tycker faktiskt att det är kul. Annars gillar jag att laga mat, spela tv-spel och att umgås med flickvännen och vänner. På sommaren gillar jag även att åka båt och fiska.

Hur ser du på framtiden?

– Åh, jag vet inte. Jag var ju 23 när jag började och nu är jag 33. Som det känns just nu så kommer jag hålla på med musiken så länge som folk tycker om den och jag själv tycker att det är kul. Men jag har samtidigt varit inne lite på att kanske göra långfilm så småningom. Jag och Peter Magnusson från Hey Baberiba-gänget har pratat länge om att göra en film ihop. Så vi ska nog träffas inom en snar framtid och börja spåna lite på det. Vi har tänkt oss en film med ungefär samma typ av humor som i filmen "Den där Mary".

Drömmar kvar att uppfylla

– Fars på teater skulle vara kul i modern tappning, det finns inte riktigt idag tycker jag. Teater är riktigt kul, jag har bland annat spelat Karlsson På Taket tidigare och även varit med i Saturday Night Fever.

– Ja, vad har jag mer för drömmar? Åka runt och dyka lite kanske, jag har nyligen tagit dykarcertifikat och tycker att det är ruskigt roligt. Lite läskigt, men samtidigt skitkul.

Tweeta