Tweeta

Emil Sergel låg i ett tält på Aconcagua – Sydamerikas högsta berg – när en tanke började gro i honom. Utsikten var fantastisk. Men han kräktes efter ha drabbats av matförgiftning. Dessutom hade han nyligen blivit dumpad av tjejen. Han fick krypa hem till baslägret, bokstavligt talat. I all denna misär föds alltså en tanke.

– Jag kom fram till att jag skulle prova att leva ett liv utan prylar och utan en fast plats, utan hem. Det är ju egentligen ganska konstigt att leva så här som vi gör. Man bor i en låda, sen åker man till en annan låda och sätter sig framför en skärm och så åker man hem till lådan igen.

Emil Sergel gjorde slag i saken och sålde allt han ägde på Blocket och via Facebook. Allt som inte skulle komma till användning under året som nomad skulle bort. Det han behövde var lite kläder, surfbräda, löparskor, dator, kamera. Han stoppade allt i sin folkabuss Alfie och begav sig norrut i landet. Detta var i maj 2014 och platsen Skytteskogsgatan i Majorna i Göteborg.

– Det var en av de största frihetskänslorna som jag har varit med om. Att bara åka, utan att behöva tänka på något.

Drack te och surfade

Emil Sergel, som växte upp i Hackås i Jämtland, är frilansjournalist, filmare, äventyrare och har bland annat startat upp två filmfestivaler; Elixir, actionsporternas festival, och miljöfestivalen Jord. Just nu är han också aktuell med boken Mitt år som nomad. De första stoppen gjordes i Jämtlands fjällvärld innan han drog vidare till Norge. I Hoddevika träffade han Frank, en annan nomad som lämnat allt bakom sig.

– Vi surfade och drack te. Fångade krabbor som vi sedan grillade och åt. Han brydde sig inte om pengar eller något utan ville hela tiden vara i rörelse.

Ingen plan

Emil Sergel hade ingen direkt plan när han drog iväg med surfbussen. Inget var bokat. Men en lista på saker han ville göra hade han. Som att åka till Bali, surfa, springa och yoga. I oktober lämnade han Sveriges gränser och gav sig ut i världen. Alfie lämnades kvar i Sverige. Han tog sig till Bali, Kapstaden, Indonesien för att nämna några anhalter. Emil Sergel berättar att han under året som nomad tjänade mer pengar på att göra mindre. Men det kräver sin förklaring.

– Det var lite tillfälligheter kan man säga. Under nomad­tiden sålde jag en dokumentärfilm som redan var producerad. Dels gick min filmfestival Elixir väldigt bra. Men viktigt också var att mina fasta kostnader var cirka 2 000 kronor i månaden och då var CSN-lånet den största biten. Jag jobbade lite varje dag, bland annat med att redigera filmer i min laptop och att filma äventyret, som jag bland annat ska använda till före­läsningar.

Vilken var den bästa upplevelsen under året?

– När jag var i Papua i östra Indonesien så åkte vi en morgon, precis före soluppgången, motorcykel ut i djungeln. Vi åkte genom små, små byar och kom fram till stränder med perfekta vågor där ingen hade satt sin fot tidigare. Jag kommer ihåg att det kom ut män från djungeln med machetes. Då tänkte jag: fan vad mitt liv är coolt.

Vilka är de främsta insikterna du har fått som kan användas i vardagen?

– Den första grejen är att jag inte behöver äga så många saker. Det var verkligen en mental frihet att göra sig av med alla prylar. I dag äger jag heller inte många saker. Den andra insikten är att jag verkligen har kommit på vad jag blir lycklig av, förutom de basala sakerna som trygghet och kärlek. Och det är att bli uppfylld av naturen. Det blir jag mycket oftare i dag än tidigare.

Idén till miljöfestivalen Jord fick han i slutet av Nomad-året. Innehållet i festivalen påminner också mycket om det han själv har upplevt och skrivit om i boken Mitt år som nomad.
"Det handlar om att leva hållbart och att fundera över sin livssituation."
– Det handlar om att leva hållbart och att fundera över sin livssituation. Tanken är att festivalen, som blir återkommande, både ska inspirera och problematisera. Årets festival kommer bland annat att innehålla en film om oljeborrning i Arktis, en film om mat­produktionen samt om en småbarnsfamilj som lämnar allt och flyttar ut i vildmarken utan el under nio ­månader.

Vad ger du för tips till en familjefar som vill prova på nomadlivet?

– Man behöver inte bo i en villa för flera miljoner. Köp en husvagn eller folkvagnsbuss. Jag skriver i boken om en familj som bor på en segelbåt och som hem­skolar sina barn. En annan familj som jag beskriver bor i Thailand under vinterhalvåret och de har barnen på en svensk skola där. Det löser sig alltid om man vill.

I dag bor han antingen i Alfie, hos föräldrarna, kompisar eller i den nyinköpta fjällstugan.

– Stugan betraktar jag inte som ett hem, utan som en bas där jag kan sitta och redigera. Det är också en investering som jag kan hyra ut.

Tweeta