Tweeta

Prick klockan 10.00 dyker hon upp på Cappuccino, ett fik i centrala Göteborg som hon själv har valt med motiveringen att det är så "luftigt och skönt". Vi slår oss ner vid ett fönsterbord och den prisade författarinnan, med ett 40-tal barnböcker bakom sig och med ett rejält gäng romaner för vuxna – däribland de populära böckerna om Saltön – är på ett strålande humör.

Men det där med vuxenböcker och barnböcker … egentligen är det sagor, i båda fallen, resonerar hon när vi satt oss ner.

– Det var viktigt att hålla isär dem när jag gick över från barnböcker till vuxenböcker. Men jag tycker att mina romaner är sagor för vuxna. Karaktärerna är lite skruvade och det är mycket fantasi, precis som i barnböckerna.

Kom igång på allvar

Den senaste tiden har Viveca Lärn ägnat mycket tid åt att se till att Södra vägen till Saltön blir filmad. Boken kom ut förra året och är den sjunde om den bohuslänska ön. Där dyker även karaktärer från de fristående böckerna Öster om Heden och Väster om Vinga upp. Men det är som sagt inte den sista om tobakshandlaren Blomgren, Emelie, Johanna Karlsson, MacFie och de andra.

– Den jag håller på med nu kommer ut i början av nästa år. Jag har haft den här boken i tankarna länge, men har inte kunnat fokusera helt på den. Men för några veckor sedan kom jag igång på allvar och till hösten kommer den att vara klar, säger Viveca Lärn som avslöjar att boken kommer att heta Halta Hönans Hotell och handla om just nämnda hotell som står inför en upprustning.

På fiket vid Kungsportsplatsen är det faktiskt ganska luftigt och skönt, även om ljudvolymen är tämligen hög. Viveca Lärn slänger upp handen i ett hej till ett par förbipasserande utanför kaféfönstret. Hon är full av historier. Hinner knappt dricka sitt te, utan drar den ena berättelsen efter den andra.

Det är anekdoter från Bohuslän, där hon har bott, om sina resor i Frankrike och Paris, om när hon som 25-åring var över i USA som pressekreterare för Göteborgs 350-årsjubileum. Och när karaktären MacFie fick en hjärtinfarkt och dog i en av böckerna.

– Folk var så arga, det var väldigt konstigt. Jag förklarade att han inte finns på riktigt och att jag har hittat på honom. Men de kunde inte acceptera det. De kunde säga saker som att han visst finns, att han är en gammal klasskamrat, att han bor där eller där och så vidare. Samtidigt är det givetvis ett gott betyg …

Umgicks med Astrid Lindgren

Viveca Lärn bor i dag ensam i en trea i Östra Göteborg där hon också skriver. Det piper till ibland i hennes mobil och hon ursäktar sig lite och säger att hon gillar sms. "Då slipper man prata med folk".
"Jag tycker att mina romaner är sagor för vuxna."
Hon fortsätter att prata om sin fantasi, det är den som bär henne, menar hon. Ändå tänker hon i slutet av ett bokprojekt att hon aldrig mer vill skriva en bok.

– Men sen när den är klar så börjar jag fundera på vad som händer med karaktärerna. Och så är det igång igen. Jag är glad för min fantasi, det är inte alla som har det. Jag tror att skolan förstör en del där, barnen får inte utrymme att hitta på saker. Vissa har heller ingen hjälp eller förståelse hemifrån. Själv hade jag inga framgångar med mina uppsatser i skolan förrän jag kom till gymnasiet, där vände det helt. Det är så kul att hitta på saker. Jag umgicks mycket med Astrid Lindgren efter att jag fått hennes pris 1985. Hon frågade mig en gång vad jag gör om det inte går att skriva. Då gör jag något annat, svarade jag. Det svaret var hon mycket nöjd med.

Samlar på sig böcker

När hon är i gång med ett bokprojekt så läser hon själv ingen skönlitteratur. Därför samlar hon under processen på sig en massa böcker. Joyce Carol Oates läser hon gärna. Även Curtis Sittenfeld och Rickard Ford, stora episka författare som skriver om det amerikanska samhället. Men favoriten är John Steinbeck, En underbar torsdag och Möss och människor läser hon om varje år. Och Hemingway förstås.

Den senaste tiden har hon dykt upp i debatter om huruvida kranarna i Göteborgs hamn ska bevaras och om utvecklingen av Heden i centrala stan.

– Vad gäller kranarna så tycker jag det är konstigt att man ska lägga pengar på något som är dött. I Göteborg finns det så mycket annan man kan lägga pengar på. Men jag har inget emot att Oldsberg och andra privata aktörer går in och köper kranarna.

Och Heden?

– Jag vill givetvis behålla fotbollen och handbollen på Heden. Jag tycker det är en folkfest att gå på Gothia Cup. Men jag vill att Heden utvecklas och att man gör det på ett smart sätt. Bussarna, till exempel, de kan flyttas till Nils Ericsonsterminalen.

Viveca Lärn har även varit lite involverad i planeringen av Göteborgs 400-årsfirande.

– Jag var med i en kulturgrupp, kanske beroende på att jag även var med inför 350-årsjubileet. Jag föreslog bland annat att Göteborg kunde införa regngaranti för turister. Precis som länderna kring Medelhavet har solgaranti. Men det var ingen som nappade på det. Lite synd, jag tycker fortfarande det är en bra idé.

Tweeta