Tweeta

Djuphavskapten Yrvind, som han kallar sig, har nyss kommit tillbaka efter att ha varit ute och sprungit en mil. Det gör han två gånger i veckan. Lika ofta är han ute och paddlar och gymnastiserar. Att vara i god form är ett måste för hans kommande utmaning; att segla nonstop i ett år i en båt som är knappt tre meter lång.

– Den som inte tar sig tid att sköta sin hälsa får spendera tid med att vara sjuk. Energi skapas genom att vi gör av med energi, så det är viktigt att röra på sig. På båten har jag fixat en generator som jag vevar, för att få motion. Dessutom gungar båten hela tiden, så jag måste hela tiden parera och hålla emot, säger den 73-årige ensamseglaren Sven Yrvind.

Satsar på en världsomsegling

Målet är att segla jorden runt, söder om Afrika, Sydamerika och Oceanien. Lyckas han slår han världs­rekord. Inte i snabbhet, båtens maxfart är två knop, men i storlek på båt.

– Fart har inget egenvärde. Varför vara på havet för att skynda sig i land? Det är som att ha lagat en fin måltid och sedan ta tid på vem som äter upp först. Det är tiden på havet som är njutningen för mig och utmaningen är att ta sig an en problemorienterad miljö och sedan lösa problemen. Jag vill bygga en båt som får alla havens respekt.

Han var den förste svenske ensamseglaren som passerade Kap Horn. Det har blivit en viktig plats för honom. Nu ska han passera udden med världens minsta jorden runt-båt. Där får han se om den tål havets krafter. Det blir ett test, som ett lackmuspapper.

Båten börjar ta form i verkstaden

Projektet Yrvind Ten startade 20 mars i år. Sven Yrvind vet inte hur lång tid det kommer att ta att bygga båten eftersom det inte är någon som gjort något liknande tidigare. I verkstaden i Västervik börjar båten ta form. Skrovet är klart, liksom centerbordet, center­bords­trumman och olika beslag. Men det är också mycket kvar. Han ser bygget av båten och seglingen som två aspekter av samma sak, och som är lika ­roliga.

– På kvällarna sätter jag mig i en stol i verkstaden och ser vad jag har gjort och funderar ut nya lösningar och uppfinningar. Det är en tillfredsställelse.

Han får ofta frågan om det inte är farligt att segla ensam i en sådan liten båt på de stora haven, men det fnyser han åt.

– Vissa tror att stora båtar är mer sjösäkra, men allra säkrast är små båtar om de är rätt byggda. Det är som när du släpper ner en mus från balkongen på andra våningen, den skakar bara på sig och springer i väg. Släpper du ner en gubbe är det inte så roligt för honom. Eller som att bryta en tändsticka. En gång är inte svårt, men att bryta den igen är svårare, och att bryta den ännu en gång är ytterst svårt. Likadant är det med båtar. Små saker går inte sönder lika lätt.

Tiden på båten fördriver han inte, han utnyttjar den. Han konstruerar nya båtar, funderar på filosofiska frågor, lär sig nya saker och löser problem. I lasten har han 100 kilo fackböcker, omkring 300 stycken, om bland annat matematik och fysik. Han uppskattar också att uppleva det lilla i det stora.

– Folk är i dag överstimulerade med tv, radio och kryddad mat. Folk dricker starka drycker och tycker att vatten inte smakar någonting, men visst har vattnet smak. Är man van vid att ha på radion i en bil känns det tråkigt att vara utan ljud, men är man inte van vid radion är det inte tråkigt, då lyssnar man på den inre rösten i stället. Det är det jag gör när jag är ute och seglar, säger Sven Yrvind.

På sjön träder finare nyanser fram och han ser fler och fler detaljer. Det kan vara en pilotfisk som hoppar upp eller små fåglar som flyger över havet. Och en solnedgång tycker han är en fantastisk upplevelse.

– I dagens samhälle bryr vi oss inte om solnedgångarna bakom husen eller vädret. Jag blir känsligare på havet helt enkelt. Det är som djuren, de har inte tråkigt och de är inte så stimulerade. Vi är inte gjorda för vårt sätt att leva. Men många blir besvikna när jag inte har häftigare saker att berätta. De vill höra om när jag blir jagad av en haj, simmar allt vad jag kan och att hajen biter av lilltån.

400 kilo mat ombord

Ombord har han med sig 400 kilo mat i form av müsli, sardiner, ost och rågbröd. Det kan tyckas vara en en­sidig kost, men Sven Yrvind menar att det är bättre mat än vad de flesta av oss stoppar i sig, eftersom det är mat utan tillsatser och ohälsosamma fetter.

I båten finns en säng och en plats att sitta på. Inget mer. Det gör att det är lätt att hålla ordning på allt. Och någon komfort behöver han inte

– Komfort har inte gjort någon lycklig, det blir man uttråkad och fet av. Glad och lycklig blir man av att lösa problem.

Han vill också att hans segling ska inspirera människor till att minska användningen av jordens resurser och leva mer som förr.
"Jag är en idealist som har mycket att hinna med innan jag blir för gammal."
– I dag slösar vi med våra resurser och jag vill hjälpa till att utveckla den teknik som krävs för att minska användningen. Jag är en idealist som har mycket att hinna med innan jag blir för gammal. Vad kommer vi till exempel att göra när oljan och vattnet tar slut?

Vad saknar du när du är ute på havet?

– Jag saknar ingenting på havet, det är på land som jag saknar livet till havs. Jag är harmonisk och trivs med mig själv. Men jag är en udda person som inte passar in i samhället. Jag är nykterist och passar inte in med folk som dricker alkohol, och jag tycker inte om hög musik. Jag har många egna idéer. Havet är mitt element.

Finns det något du är orolig för?

– Tänderna och immun­försvaret. När man blir äldre händer det att en tand går av, men jag har med mig penicillin om jag skulle bli sjuk. Det är svårt också att hålla hygienen när man inte har så stor tillgång på vatten.

Båtar och havet har varit Sven Yrvinds liv sedan han föddes. Han växte upp på Brännö utanför Göteborg. Närmsta affären låg på grannön Styrsö, dit han var tvungen att ro. Under kriget var skärgården ett militärområde och radion hade bara sändningar några gånger om dagen. Det var där intresset för båtar föddes och där han började bygga sina första. Hur många båtar det har blivit vet han inte.

– Jag är som en konstnär. Då handlar det om uttrycket kill your darlings. Jag kan ha arbetat med en båt ett par år, men inser att den inte blir så bra som jag tänkt. Då sågar jag sönder den och börjar om. Jag har även köpt begagnade båtar som jag byggt om.

En erkänd båtbyggare

I dag är han en erkänd båtbyggare, duktig på fysik och matematik och som har gjort ett flertal nya uppfinningar. Han är självlärd och har hållit föreläsningar för rektorsprogrammet på Göteborgs universitet. Men vägen dit var bitvis tuff. Första dagen i skolan blev han hemskickad och kallad för problembarn, och fick gå hela grundskolan i särklass. När han kom till militärtjänstgöringen blev han trakasserad för att han inte passade in.

– Jag är grymt ordblind och vi ordblinda tänker på ett annat sätt. Vi ser inte många träd, vi ser en skog.

Som ung liftade Sven Yrvind runt i Europa, i Frankrike, Italien och Tyskland. Han lärde sig de viktiga språken för att kunna läsa fysikböcker i originalspråk. Ett tag bodde han bland munkar i Grekland. Där var det strikta scheman för frukost, lunch och middag. Munkarna berättade att genom att de världsliga tingen var strikta kunde de fokusera helt på samtalet med Gud. Den tekniken har Sven Yrvind tagit fasta på. För 20 år sedan köpte han 30 stycken likadana militärbyxor, och för 30 år sedan köpte han ett stort lager strumpor. På så sätt vet han precis vad han ska ha på sig varje dag. Då kan han fokusera på att bygga båtar i stället.

– Jag är ateist. Vissa av mina idéer liknar de religiösa, men jag tror inte att det finns en själ, bara en kropp. Det gör att jag verkligen vill leva det här livet. En tant i Frankrike blev 122 år gammal, så jag räknar med att jag har 50 år kvar eftersom jag lever ett sunt liv. Men samtidigt är jag inte rädd för att dö.
"Vissa av mina idéer liknar de religiösa, men jag tror inte att det finns en själ, bara en kropp."

Blev författare efter senaste resan

Och resa har han fortsatt med genom åren. Den senaste resan gick till USA. Och efter den kan han även titulera sig författare.

– Jag träffade en 19-åring på en mässa och vi pratade i fyra timmar. Sedan bestämde vi oss för att segla till Amerika ihop. Det gjorde vi och det resulterade i en bok som kom ut i augusti. Den heter Den unge, den gamle och havet och har blivit en jättesuccé.

Nu ligger allt fokus på det nya projektet. Storleken på Yrvind Ten gör att han behöver många nya lösningar för att han ska kunna segla i ett år med den. Han har kommit på ett nytt sätt att samla in regnvatten, och i stället för att sätta de två masterna efter varandra har han satt dem bredvid varandra, vilket ger mer yta för honom att röra sig på. På toppen på masterna ska det finnas åskledare och båtens botten ska kläs i två skyddande bronssulor. Han har hittat ett nytt sätt att ha rodren på för att de ska kunna fungera som ett drivankare.

När han ger sig ut på sitt äventyr beror på när båten blir klar. Men han har bestämt sig för att segla österut på grund av vindarna.

– Passadvindarna är jämna fina vindar, och det är varmt och skönt så att jag kan bada. Men det kommer att hinna bli vinter också och det finns ingen värme i båten, så det kommer att bli kallt. I Södra oceanen är det vilt och det är enorma ytor, tio gånger så stort som Europa, med bara sex-sju fartyg och någon vild fågel.

Blir det här din sista långsegling?

– Nej, absolut inte. Jag håller redan på att rita på nästa båt, den kommer att bli större och smalare. Det är egentligen löjligt att mäta en båt efter längden, det är inte rättvisande. En båt är tredimensionell och längden är endimensionell.

Tweeta