Tweeta

Katrin Skagert arbetade i tio år treskift på ett pappersbruk i Mölndal. Det var där hennes intresse för den här typen av frågor väcktes.

– Vi var fem skiftlag som hade exakt samma arbetsuppgifter. Men skiftlagen med sina olika arbetsledare fungerade och lade upp arbetet sinsemellan på helt olika sätt. Jag tror att det var där min nyfikenhet kring grupper, organisation och ledarskap uppkom. Arbetsmiljön i en bullrig industri är ju också ganska påtaglig och som kvinna i en mansdominerad verksamhet var det svårt att inte bli medveten om hur jargongen påverkar den psykosociala arbetsmiljön, säger Katrin Skagert.

Tydliga mål

Sedan 2008 har hon forskat på heltid om hur ledarskapet påverkar personalens hälsa, och mest om hur ett positivt ledarskap ser ut.


– Det är mer komplicerat än att säga hur en dålig chef är för det är väldigt lätt; han är diktatorisk, skäller ut medarbetarna när kollegorna är närvarande, han är oberäknelig, tillbringar inte speciellt mycket tid på arbetsplatsen, och när han är där stänger han in sig på sitt rum.

– En chef kan ha ett gott syfte, men ändå vara en ­dålig chef, om han är för mjuk och konflikträdd och inte ger klara besked. Vi kallar den typen för låt gå-chefer och man kan säga att de är nästan farligast för medarbetares hälsa och verksamhetens utveckling.

Det absolut viktigaste, menar Katrin Skagert, är att chefen sätter upp tydliga mål för verksamheten och ser till att medarbetarna har klart för sig vad som förväntas av dem.

– Det är viktigt att chefen sätter upp ett ramverk och att medarbetarna inom den här ramen känner att de kan påverka sin arbetssituation.

Hur ser en bra hälsofrämjande arbetsplats ut?

– På en bra arbetsplats har alla klart för sig vad som är målet med verksamheten. Alla ska veta det, och det är ledningens uppgift att se till att de vet det. Sedan arbetar man tillsammans fram arbetssätt och processer för hur man ska nå målet. På en bra arbetsplats ser chefen vad var och en är bra på och lyfter fram det. Det är viktigare att medarbetaren får tillfälle att glänsa än att de svaga sidorna blir bättre, för det finns oftast någon annan som kan sköta de frågorna. Man pratar inte skit bakom ryggen på varandra. Det är viktigt att chefen tar tag i sådant med en gång och är tydlig med vilka gränser man har när det gäller skämt och liknande.

– Sedan är också det sociala kittet viktigt. Att medarbetarna får chansen att lära känna varandra och lära känna sina arbetskamraters positiva sidor, det har man också nytta av i arbetet.

– En annan sak som är viktig är att chefen visar sig hos personalen. Det ska vara en viss distans, men inte för stor.

– Medarbetarna bemöter sina kollegor som de själva vill bli bemötta, och använder sina medarbetares kompetenser på ett konstruktivt sätt.

– Det här är en ideal arbetsplats, men det går att nå dit med relativt enkla medel.
"Chefen måste hela ­tiden rycka ut och ta itu med småproblem."

Vilka fällor är det lätt att gå i som chef när man försöker vara en "bra chef"?

– Det finns mängder av management- och ledarskapsböcker och kurser och jag tror att det ibland kan vara för mycket fokus på att chefen ska vara strategisk och sitta och skapa verksamhetsplaner. Men i verkligheten ser en chefs arbetsdag inte ut så, chefen måste hela ­tiden rycka ut och ta itu med småproblem, stora delar av dagen går åt till sånt där, vilket skapar en del frustration. Man får inse att verkligheten oftast inte är som den beskrivs i böckerna.

– Det finns ett överflöd av litteratur kring ledarskap men fortfarande tar en överraskande stor del av den avstamp inom militären eller den mansdominerade privata industrivärlden. Hälsofrämjande ledarskap börjar sakta men säkert växa som forskningsgren. Traditionellt har arbetsmiljöfrågor utgått från ohälsa och risktänkande, medan vi inom det hälsofrämjande arbetet arbetar med positiv verksamhetsutveckling.

Avslutningsvis, har vi bra chefer i Sverige?

– På det hela taget har vi det, och det är viktigt att ­stryka under det, de flesta är helt okej.

Tweeta