Tweeta

Christer Lundberg kommer in i det lilla rummet i Kanalhuset på Hisingen med två koppar kaffe. Och två små mjölkpaket. För att gardera sig, som han säger. Själv dricker han svart. Vi har precis gjort en rundtur på redaktionen och morsat på kollegorna som böjda över skärmarna satt och förberedde dagens program. Det är Morgan Larsson som har huvud­ansvaret för dagen. Vad det kommer att handla om är inte spikat än. Christer Lundberg berättar att det har varit en stor omställning att gå från två timmars sändningstid till de 52 minuter som det nya programmet har till förfogande.

– Man blev så inkörd på de två timmarna och visste precis hur man skulle lägga upp arbetsdagen. Ändå tycker jag att det nu har fallit väl på plats. Vi har sagt att vi ska se den första tiden, kanske till och med första året, som experimentfas. Sen får vi plocka det bästa.

Får tycka till

Christer och Morgan rapporterar – en timma innan sex, är liksom Christer i P3 ett aktualitetsprogram där lyssnarna får chansen att tycka till om olika ämnen. Under de elva år som Christer i P3 sändes talade programledarna med närmare 30 000 lyssnare. En hissnande siffra som skvallrar om hur populärt programmet var. Det gjorde också lyssnarnas upprördhet vid nedläggningsbeslutet.

Vad var det som gjorde att Christer i P3 blev så populärt?

– Nyckeln var nog att vi alltid har varit öppna med att vi inte är tuffare än någon annan. En automatisk instinkt för människan när man hamnar bakom en mikrofon är att man vill visa sig duktig. Men det intressanta är ju tvärtom, tillkortakommandena. Och vågar man bjuda på dem så visar man att det inte är någon skillnad på mig som programledare och på lyssnaren. För det är det ju inte. Vill man knyta an till folk så är det mer effektivt att visa på likheter än skillnader. Men det var givetvis också lyssnarna och deras historier som gjorde programmet så populärt.
"Det skapar en trygghet som gör att man vågar öppna sig."
Ute på redaktionen fortsätter förberedelserna och emellanåt dyker Morgan Larssons mörka kalufs upp för att sedan försvinna ner igen framför datorskärmen. Christer Lundberg, som nu har druckit upp sitt svarta kaffe, nämner också kompisskapet som ytterligare en aspekt till framgångarna i etern. Den trygghet som det innebär att jobba med en person som är ens bästa kompis på riktigt. En förmån som inte är alla förunnat. Christer och Morgan
träffades på Göteborgs universitet för dryga 20 år sedan och har sedan dess hängt ihop.

– Han är min bästa vän och jag har inget att frukta från honom. Det skapar en trygghet som gör att man vågar öppna sig. Trots att situationen i sig är otrygg med livesändningar inför flera hundratusen lyssnare.

Det viktigaste för människan

Det är också kompistemat som kommer att avhandlas i Kompisar – en skruvad show om vänskap, som sätts upp på Draken i slutet av november. Idén har funnits där länge, men så dök en person upp som ville hjälpa till med showen och rent tidsmässigt passade det bra just nu för dem båda. Enligt Christer Lundberg så är kompistemat något som alla kan relatera till.

– Folk lägger hur mycket pengar som helst på terapi för att rädda sina kärleksrelationer. Samtidigt som en del forskning säger att det är vänskapsrelationen som är viktigast för människan. Denna kommer också ofta i skymundan för kärleksrelationen. Men det är ingen som satsar på att gå i terapi med kompisen. Jag tycker det är spännande. Kompisrelation mellan man och kvinna är också ett intressant ämne. Jag tror det är svårt att vara riktigt nära vän med någon av det motsatta könet utan att bli sugen på att ligga någon gång.

Hur är du som kompis?

– Jag tror jag är ganska lojal och jag inbillar mig att jag är ganska rolig. Problemet är att tiden för att vara kompis minskar i takt med barns ankomst och även mer jobb. Men för några år sedan kom jag fram till att det är lika bra att jag satsar på de relationer jag verkligen får ut något av. Jag har några stycken som jag träffar regelbundet. Ska man vara alla till lags så blir det nog svårt.


Vad blir det för typ av show?

– Jag tror det viktiga med den här showen är att ­publiken blir delaktig. Att det blir en rörelse och att de som är där ska känna att de är kompisar efter showen. ­Detta är givetvis högt satta mål, men vi siktar högt. Vi har en idé om att ha någon slags fest på scen där vi bjuder upp publiken, men inget är spikat än.

Hur ser du på framtiden?

– Jag vill få ordning på det här nya radioprogrammet och på showen. Det finns även en viss beredskap för att turnera i landet med föreställningen, men vi får först se hur den tas emot. Jag håller på med en ny bok och den hoppas jag kunna ge ut om ett eller två år. Jag och mitt band, Universal Poplab, har en halvfärdig skiva liggandes. Det skulle vara roligt att få göra klart den. Men jag har gett upp drömmen om att bli popstjärna. Det gjorde jag för fem år sedan.

Tweeta