Tweeta

Mexiko 2008. Kari Martens har simmat 38 kilometer, cyklat 180 mil och sprungit 42,2 mil. I åtta dagar har järnmannen från Jonsered, strax utanför Göteborg, varit igång. Sovit endast någon timma per natt. World Challenge Deca Ironman är världens tuffaste tävling. Kari Martens, då 51 år, slutade på en andraplats.
"Jag var tvungen att ändra min livsstil om jag ville se min son växa upp."
Tio år tidigare hade han haft svårt att ta sig ur sängen. Han vägde då 106 kilo. Jobbade som säljare och var utbränd. Idrotten blev vändningen.

– Jag var tvungen att ändra min livsstil om jag ville se min son växa upp. Vid den tiden hade jag opererats för diskbråck. Jag åt dålig mat. Men när jag motionerade kändes det bättre, ryggen smärtade inte. Jag började sätta upp kortsiktiga mål och anmälde mig till tävlingar. Sen rullade det på, säger han där vi sitter på en lunchrestaurang i Göteborgsstadsdelen Gårda, där han numera arbetar som säljare på telekomföretaget Solus Business Communications.

Föreläsare och författare

Sedan den uppmärksammade andraplatsen i Mexiko har Kari Martens fortsatt sin framgångsrika karriär som ultratriathlet.

Han har arbetat som föreläsare om hur man kan påverka sin livssituation genom motion, skrivit en bok om hur han gick från soffpotatis till elit­idrottsman och tillsammans med hustrun Petra
drivit motions- och viktminskningskedjan, Itrim.

Skador och sjukdomar

Men det har inte gått helt smärtfritt. Skador och sjukdomar har tvingat honom till rehab-träning flera gånger om. Vid något tillfälle har han precis klarat sig med livet i behåll. Som när han var ute och cykeltränade 2010 och blev påkörd av en mötande bil som gjorde en vänstersväng utan att blinka.

– Jag hann tänka: ska jag träffa bilen på sidan eller framifrån och flyga över. Jag valde det senare eftersom jag annars hade landat på den trafikerade, motsatta, körbanan. Jag flög över bilen, landade på nacken och svimmade av. När jag vaknade hade ett par personer kommit fram, jag sa åt dem att plocka fram min mobil­telefon ur fickan och ringa till frugan och säga till henne att jag blir sen till jobbet.

Han blev ett halvår försenad. En fraktur på sjätte halskotan och främre ligamentet i halsen var av. Dessutom bröt han ett finger.

– Där hade jag kunnat bli kvar i soffan och tyckt synd om mig själv, men jag var anmäld till en dubbel Ironman 2011 och från olyckstillfället var det 10 månader dit. Jag bestämde mig för att stå på startlinjen där. Och det gjorde jag. Det tydliga målet, tror jag, räddade mig.

Jobbigt besked

I december 2011 kom nästa motgång. Han fick ett brev på posten som sa att han hade drabbats av Malignt Melanom, hudcancer, i höger axel.

– Jag läste i brevet: du är död. Överhuvud taget att få detta besked i ett brev tyckte jag var väldigt dåligt. Jag opererades i början av januari, sen följde ytterligare ett par operationer, berättar Kari Martens.

Trots detta genomförde han en 20 dubbel (7,6 mil simning, 360 mil cykel, 84,4 mil löpning) Ironman i Mexiko hösten det året. Även om tävlingen kortades ner något på grund av den tuffa banan, och att han tvingades bryta innan han fullföljt hela sträckan så var han den som klarade sig längst och kunde titulera sig segrare. Men det slutar inte där. I slutet av 2012 vurpade han i joggingspåret, bröt fyra revben och punkterade ena lungan. Detta följdes en månad senare av en propp i benet som gick upp i lungorna. I juni i år blev han påkörd igen på cykeln och ytterligare några revben knäcktes. Månaden efter stod han ändå på startlinjen när VM i trippel-Ironman avgjordes i Tyskland. Där togs han dock av tävlingen, efter läkarens inrådan efter att ha drabbats av bronkit.

Du är nu 57 år. Med tanke på allt du har varit med om, vad är det som driver dig?

– Det är en bra fråga, men det är nog det här med att försöka bli så bra man kan utifrån sin egen förmåga. Jag tror inte jag har peakat än. Jag tror åtminstone att jag kan komma till samma nivå igen som jag var kanske 2009. Får jag träna obehindrat i tre år så tror jag att jag kan förbättra mina tider.


Hur länge är det fysiskt möjligt att hålla på med den här extrema sporten?

– Det är intensiteten som är det svåra, alltså farten. Distansen är inte farlig. Jag har sagt att jag ska hålla på tills jag är 80 år, så nu får jag nog göra det. Eller kanske 85 år. Det finns gubbar som har genomfört en Ironman i klass H80 på Hawaii, men ingen har gjort det i H85 … Det gäller framför allt att använda huvudet när man tränar så man inte får förslitningsskador och i Ironman är det löpningen som är värst.

Du föreläser mycket om motion och hälsa, hur ser den svenska folkhälsan ut i dag?

– Långlopp som till exempel Vasaloppet, Vätternrundan och Göteborgsvarvet har ju växt enormt. Den här gruppen aktiva motionärer har blivit betydligt fler och de ställer upp i mycket. Men så har vi samtidigt en grupp som inte gör någonting. Genomsnittsvikten går upp i Sverige, till skillnad från i USA där den har planat ut. Varannan man och var tredje kvinna är överviktig i Sverige. Så det är klart att det inte ser så bra ut med folkhälsan. Detta trots att det är konstaterat att om man tränar tre gånger i veckan så blir din fysiska ålder tio år yngre. Jag tror vi kommer att få se mycket problem framöver, när den så kallade datagenerationen blir äldre. Och då pratar vi inte enbart vikt utan även till exempel ryggproblem.

Vad har du för råd att ge till dem som inte tränar?

– Att sätta upp kortsiktiga mål och träna efter sina förutsättningar. Det behöver inte vara så märkvärdigt, det räcker att promenera 30 minuter om dagen. Bäst är att involvera träningen i jobbet, som att cykla eller gå till jobbet. Viktigt är också att ändra arbetsställning på jobbet; upp och gå och byt ställning.

Hur mycket tränar du nu och vilka är dina mål?

– Jag tränar nu två timmar om dagen, cyklar till och från jobbet, jag har gym här och Valhallabadet i när­heten. Det är optimala förutsättningar. Jag gör en tre-års satsning till 2017 och siktar mot nytt VM-guld på Ultraman Hawaii, då är jag yngst i H60. Jag vill även kvala in till VM-finalen på Ironman Hawaii i H60, men då måste jag bli ännu snabbare, helst under 10 timmar. Samtidigt är det så att ökad intervallträning ökar skaderisken avsevärt. Jag siktar på en plats i VM truppen redan 2015. VM på långdistans (4 kilometer simning, 12 mil cykel och 3 mil löpning) går i min gamla hemstad Motala och VM truppen spikas 21 september.

Tweeta