Tweeta

Tidsoptimism beror oftast på något som kallas prokrastinering. Prokrastinering innebär att man skjuter upp saker som egentligen behöver göras. Det kan vara att man har svårt att inleda en uppgift eller svårt att slutföra den. Ofta väljer man mellan att göra två saker och att en av sakerna, oftast den mest ansträngande, undviks till förmån för den andra. Det leder till att det som egentligen var viktigt måste göras i sista minuten.

Tidsoptimism är ett vanligt beteende bland människor, ungefär 20 procent av alla vuxna har drag av det enligt en forskningsrapport från Stockholms universitet. Bland ungdomar som studerar vid universitet eller högskolor är det ungefär hälften som har problem på grund med prokrastinering.

Motivation istället för intelligens

Tidsoptimism har inte med intelligens att göra. Förklaringen anses istället ligga i inlärning, motivation och målsättning.


Fyra variabler spelar in för att känna motivation: förväntning, värde, impulsivitet och tid. Detta kallas prokrastineringsekvationen och ekvationen är utformad av Piers Steel som forskar inom motivation och prokrastinering. Förväntning i ekvationen betyder de upplevda oddsen för att få en belöning och om man tror att ansträngningen kommer att bli framgångsrik eller misslyckad. Värde betyder hur behaglig uppgiften är och hur stor belöningen kommer att vara. Impulsivitet innebär tendensen till att bli distraherad och tappa fokus från uppgiften. Tid innebär tiden mellan den aktuella tiden och fram till tidpunkten för belöningen eller tills det att uppgiften är slutförd.

Öka förväntningen

För att uppnå ökad motivation ska man enligt Steels ekvation öka förväntningen på att uppgiften kommer att bli framgångsrik och att man kommer att bli belönad. Man ska också öka värdet, alltså hur behaglig uppgiften är, och hur stor belöningen är. Samtidigt ska risken för att tappa fokus minskas genom att distraktioner reduceras och tiden fram till belöningen ska kortas ner genom att ha mer närliggande och tydliga deadlines.

Just risken att bli distraherad anses av forskare öka i dagens digitala samhälle. Med datorer, mobiler och surfplattor finns det alltid något att underhålla sig med som verkar roligare än exempelvis en arbetsuppgift. Det kan också vara lätt att fastna i Facebook och Instagram när man egentligen ska iväg till bussen.

Svårt att bestämma själv

"Bara för att man är medveten om att man är en tidsoptimist så betyder inte det att det är lätt att förändra sitt beteende."
De ökade kraven på att kunna arbeta självständigt och med flexibla arbetstider anses också försvåra för tidsoptimisten. När samarbete med arbetskollegor och tidsramar försvinner måste man själv bestämma vad som ska göras och när det ska göras.

Bara för att man är medveten om att man är en tidsoptimist så betyder inte det att det är lätt att förändra sitt beteende. Trots att tidsoptimism kan utgöra ett hinder för karriär och sociala kontakter kan det vara svårt att ta sig ur vanan av att exempelvis alltid komma sent.

Tänk positivt

Under 2013 inledde ett antal psykologer i Sverige ett försök med att hjälpa människor som hade problem med prokrastinering genom att se om kognitiv beteendeterapi (KBT) var en effektiv behandlings­metod. Behandlingen tog tio veckor och var på distans via internet och gick ut på att få tidsoptimisten att se på problemsituationen på ett nytt sätt. Försöket visade att KBT fungerade väl för tids­optimister, och då även när terapin pågick via internet. Enligt KBT-läran kan man bli mer flexibel och välfungerande genom att sluta att tänka dysfunktionella tankar och dra negativa slutsatser.

Att vara lite sen då och då brukar inte vara ett problem. Men om man märker att omgivningen börjar tröttna och ens prestationer blir lidande kan det vara dags att fundera på om det kanske inte bor en liten tidsoptimist i en.

Tweeta